 |
 Irritationsmoment2007-01-18
Häromdagen trillade ett mail ner i inboxen från någon som retade sig på saker. Saker i största allmänhet alltså. Det som fick honom att meddela mig var förmodligen att han retade sig på att Kraniel Konsument var så slö och aldrig uppdaterade.
Det fick mig att fundera över vad jag retar mig på. Förutom överbetalda och underpresterande chefer, är det mina motbilister jag retar mig på mest av allt. Den älskade E4:an som tar mig till jobbet varje morgon är fullkomligt förpestad av förtappade förarfantomer, dryga typer som borde veta bättre än att ge sig ut på vägarna när de borde stannat hemma i hörnsoffan och förlorat sina bensinpengar på Bingolotto.
Redan innan man lyckats tränga sig in på Essingeleden är det lastbilar som ska övertygas om att man har rätt att finnas där. Egentligen är det mycket enkelt, två köer ska sammanfogas till en enligt den så kallade blixtlåsprincipen. Men alltför ofta är det någon långtradarchaffis som haft ett lite för långt pass och som inte längre orkar hålla ögonen öppna och följa trafikreglerna. I höstas blev jag så upprörd att jag måttade ett slag mot en av dessa vägens vandaler utan att tänka på vindrutan som var emellan oss. Resten av året hade jag en vacker rosett i synfältet.
Så fort köerna lättar irriteras man istället av mittfilsmarodörerna. Folk som fiser i motorvägens mittfil, lite för långsamt för att det ska flyta fint. Gärna i 85 om det står 110 på skylten. Så ytterfilen fylls av omkörare som alla har olika bråttom och bråttomast av alla har naturligtvis jag. Irriterande? Ja.
Förmodligen är mittfilsmarodören samma person som saktar ner när han ska köra om någon annan på motorvägen. Man ligger bakom i ett fint flöde, men när det tjocknar till saktar tokstollen ner. Men förhåvete, människa, kör om så du kommer förbi istället för att parkera i räserfilen.
På trefältsvägarna är de här människorna en paria, ungefär lika ovälkomna som akne. När det är öppet, fint och tvåfiligt gasar de på i sin vingel-Volvo men när det smalnar av så att man inte längre kan köra om, blir det så läskigt smalt för de små liven att de skalar av momsen från hastighetsmätaren. Störande? Mer än vad som är hälsosamt.
Den ganska hårdknarkande taxichauffören saktar också ner vid omkörningar, men mest för att de inte har någon aning om var deras asfaltsvapen börjar och slutar. Helst håller de sig mitt emellan alla filer, eftersom de är så trötta och höga efter ett trettio timmar långt taxipass. Nyligen tyckte min fru att det var lätt alarmerande när taxichauffören somnade vid rödljusen.
Men detta är ingenting mot den nya plåga som drabbat oss: miljöbilar!
Naturligtvis ligger det ingenting ont att köra bilar som inte smälter glaciärerna och dränker söderhavsöar. Men människorna som kör dessa bilar tycks komma från en planet där körkort säljs mot hasch och palestinasjalar. Bilistbisarrismen blir bara värre ju högre miljöprofil fordonet har och värst av alla är de förtappade fåntrattar som fastnat för Toyotas hybridbil Prius. Låt mig förklara hur det kan gå till när en predikande Priuspastor förpestar trafiken.
Häromdagen när jag körde hem från jobbet tjocknade det plötsligt till på E4:an. Den trefiliga motorvägen fylldes av bromsljus och filbyten. Själv såg jag på avstånd att det var dags att sakta ner och vänta på att den plötsligt uppkomna knuten åter skulle lösas upp. Lydigt lade jag mig i sirapen och gled igenom trafikklimpen.
Mina ögon mörknade när jag insåg orsaken till eländet: en Prius. Självklart!
Priuspersonen bakom plastratten satt och tittade förnöjt på hur displayen visade hur elmotorn fördelade kraft till hjulen och hur förbränningsmotorn eldade gamla dinosaurier för att ladda batterierna. Att det fanns en hel värld av bilister med mål här i livet runt omkring honom var tydligen inte något bekymmer. I all självgodhet över hur många utrotningshotade arter han just hade räddat reflekterade han inte alls över hur mycket fossil energi som förbrukades när en hel motorväg tvingades bromsa för hans hybriddrivna helvetesmaskin.
Miljöfordonsförarna tycks vara totalt omedvetna om att de kör bil. I all självupptagenhet över de bevarade bäverbestånden tar de sig friheter som ingen annan skulle drömma om. Är Schollskor och lovikavantar så usla att gasa och ratta med att man måste bryta mot all tänkbar trafikanständighet?
Kanske är det så. Själv gråter jag över det faktum att jag aldrig kan skaffa en miljöbil. För vad skulle folk tro om mig – att jag inte kan köra bil?
Daniel Östlund
> Tyck till - kommentera artikeln
 Läs kommentarer till artikeln:
> Härlig läsning ! - Bo Selander
> Taxi... - Roger Gustafsson
> Prius - hyckel! - Robin
> Söderortsbor:-) - Viveca
> Värst av vägens marodörer är väl ändå... - Daniel
> Köp min... - Sven
> Egoister på vägrna - Benny
> Har du tänkt på... - Irriterad
| |
|
Hem
