 |
 Gästkrönika: Leif2007-09-25
Sommaren 1995. En av mina bekanta (vi kan kalla honom för Leif) hade köpt en gammal Volvo 245. Han hade tre krav när en bil skulle införskaffas: Ett vackert yttre, automatlåda och ett lågt pris. Den blå kombin uppfyllde alla dessa kriterier. Att all mekanik var mer eller mindre slut på den gamla bilen, bekymrade inte Leif.
En semestervecka på Jylland lät till en början som en bra idé, vädret var strålande och Danmark hägrade. Med facit i hand kan jag bara konstatera: jag skulle ha stannat hemma! Dagarna innan avresan hade jag tittat närmare på ”pärlan” och konstaterat att ett kamremsbyte var nödvändigt. En ny rem från skruvades därför på plats dagen innan avfärd.
Allt började bra. Efter färjetransporten från Göteborg till Fredrikshavn satte vi av norrut. Skagen är precis så vackert som det sägs och vår värd för boendet personifierade det danska gemytet. Två dagar innan vi skulle hem vände lyckan. Vi var i Fredrikshavn igen och hade precis avnjutit en middag på en av stadens krogar. Jakten på nattkvarter skulle påbörjas när 245:an vägrade starta. Jag kunde efter en stunds felsökning konstatera att kamaxeln inte snurrade! En förbipasserande kille från Volvos hemstad bekräftade: – Det är kamaxeln som skurit, dålig smörjning du vet. Nu var goda råd dyra, färjan skulle gå hem om 28 timmar och att boka om var inte möjligt. Bilen knuffades ner till en närliggande parkering, mitt i byns shoppingdistrikt. Efter ett par öl somnade vi i Volvons obekväma bagageutrymme.
Klockan fem var det bastuvarmt i bilen och omöjligt att sova, dags för rådslag! Jag röstade för att ta tåget hem, ”skrotet” hade trots allt bara kostat några tusen. Leif var av en annan åsikt:
– Bilen ska repareras, kosta vad det kosta vill! (Till saken hör att Leif inte själv kan laga trasiga bilar.) En dansk fiskare berättade för oss att det fanns en Volvohandlare tre kilometer bort.
Framme hos Volvo började jag förklara vad som hänt och att vi behövde ett bättre begagnat topplock. Reservdelsmannen började ringa runt till närbelägna skrotar. Han lyckades skaka fram en begagnad topp för 2000 danska kronor. Han lät meddela att topplocket kunde levereras strax efter lunch och under tiden gick vi tillbaka till stan för att köpa verktyg, vi hade inte ens en skruvmejsel med oss. Ett halvmeterlångt gångjärnsbeslag och en 10 mm sexkantsnyckel inhandlades för att rå på topplockets skruvar.
Efter att ha demonterat den havererade toppen i den stekande hettan, mitt i helgkommersen, var jag på riktigt dåligt humör. Strax efter lunch gick vi tillbaka till Volvo och köpte skrottoppen, packningar och ännu en kamrem. De inhandlade delarna var nu mer värda än bilen.
Tillbaka i stan påbörjades monteringen. Många förbipasserande önskade oss lycka till med fläktremsbytet som de trodde vi höll på med. Några svenska ungdomar förstod omfattningen av det inträffade och bjöd på pilsner och korv. Återstoden av arbetet gick allt annat än på räls, rostiga ventiler som envisades med att fastna i öppet läge var bara några av de problem som inträffade. Dessa bekymmer kunde dock botas med hammare och motorolja.
Nio på kvällen var det så dags för första startförsöket, skepsisen var stor. Vår färja gick först vid fem, så det fanns fortfarande tid att skruva. Men motorn startade mot alla odds. Jag har sällan känt mig så eländig och samtidigt så nöjd: ingen dusch på flera dagar, oljig och skitig men med hemtransporten tryggad och mekarsjälvförtroendet på topp.
Vi kom till slut på färjan och tog oss hem till Stockholm. Bilen höll åtminstone ett år efter äventyret, innan Leif sålde den för skaffa ännu en blänkande bil med automatlåda. Behöver jag tillägga att jag inte följde med på hans nästa resa?
Jörgen Eriksson
Läs Jörgens blogg här!
> Tyck till - kommentera artikeln
| |
|
Hem
